Vissa kålsorter har en fantastisk förmåga att stå emot kyla och kan faktiskt förbli kvar i trädgården långt efter att frosten har tagit grepp om resten av växtligheten. Övervintring handlar antingen om att låta plantorna stå kvar för skörd under vintern eller att bevara dem för fröodling nästa år. Det kräver dock en del förberedelser och kunskap om vilka sorter som klarar av de tuffa förhållandena i vårt nordiska klimat. Med rätt teknik kan man förlänga säsongen och njuta av färsk kål även när snön täcker marken.
Val av köldtåliga kålsorter
Alla kålsorter är inte lämpade för övervintring, och valet av rätt sort är det första steget mot framgång. Grönkål och svartkål är de mest kända representanterna för kålsorter som tål rejäl kyla och till och med blir godare efter några frostnätter. Dessa sorter kan ofta stå kvar utomhus hela vintern i de södra och mellersta delarna av landet utan större problem. Det finns också specifika sorter av vitkål och brysselkål som är framtagna för att skördas sent på säsongen eller övervintra.
Brysselkål är en annan favorit för vinterodlaren, då de små huvudena sitter väl skyddade längs den kraftiga stammen. De mognar långsamt och tål temperaturer ner mot 10 eller 15 minusgrader utan att ta skada. Faktum är att kylan gör att en del av stärkelsen i kålen omvandlas till socker, vilket ger en betydligt mildare och sötare smak. Att kunna gå ut och plocka sina egna brysselkål till julbordet är en lyx som många uppskattar.
Vinterhärdig savoykål är också ett alternativ som med sitt krusiga och vaxartade bladverk har ett naturligt skydd mot väta och köld. Denna typ av kål är vacker att se på även när den är täckt av rimfrost och kan användas i en mängd olika vinterrätter. Det är viktigt att läsa sortbeskrivningen noga när man köper fröer, så att man väljer de som specifikt beskrivs som vinterhärdiga. Vissa tidiga sommarsorter av kål klarar inte ens en lättare frostnatt utan att vissna och förstöras.
För den som vill ha en tidig skörd på våren finns det också kålsorter som kan sås på sensommaren för att övervintra som småplantor. Dessa sorter går in i ett viloläge under de mörkaste månaderna och tar fart så snart ljuset och värmen återvänder i mars eller april. Det kräver dock en mer skyddad växtplats eller användning av odlingstunnlar för att de små plantorna ska överleva de värsta temperatursvängningarna. Att lyckas med denna typ av odling ger en fantastisk fördel inför nästa säsong.
Fler artiklar om detta ämne
Skyddsåtgärder under extrema förhållanden
Även de mest köldtåliga kålsorterna kan behöva lite hjälp när vintern blir ovanligt hård eller när temperaturen svänger kraftigt. Den största faran är ofta inte kylan i sig, utan kombinationen av barfrost och stark vårsol som kan torka ut plantorna. När marken är frusen kan rötterna inte ta upp vatten, och solen får bladen att dunsta bort sin fukt, vilket leder till att plantan vissnar. Att täcka plantorna med granris eller en fiberduk kan ge ett välbehövligt skydd mot de uttorkande vindarna.
Snö är faktiskt ett av de bästa isoleringsmaterialen som finns i naturen för övervintrande växter. Ett fluffigt täcke av snö håller temperaturen runt plantorna betydligt stabilare än om de vore helt exponerade för luften. Man bör dock vara försiktig så att inte för tung snö knäcker de spröda stammarna på till exempel grönkål eller brysselkål. Om snön blir för tung kan man försiktigt skaka av det översta lagret för att lätta på bördan utan att ta bort det isolerande skiktet.
I områden med mycket fuktiga vintrar kan röta vara ett större problem än kylan för övervintrande kål. Om vatten blir stående i bladrosetterna eller kring stammen kan svamp och bakterier snabbt få fäste under milda perioder. Att odla kålen i upphöjda bäddar kan hjälpa dräneringen och minska risken för att rötterna blir stående i iskallt vatten. Man kan också se till att ta bort vissna eller skadade blad som annars kan bli inkörsportar för förruttnelse.
För plantor som ska sparas för fröodling nästa år kan det ibland vara säkrast att flytta dem till en jordslagen plats i ett kallväxthus eller en jordkällare. Man gräver då upp hela plantan med rötter och allt och placerar den tätt tillsammans i en låda med fuktig sand eller jord. Där hålls de i ett viloläge i en temperatur precis ovanför nollstrecket fram till våren. Detta är en säkrare metod i de norra delarna av landet där vintrarna är för långa och kalla för utomhusövervintring.
Fler artiklar om detta ämne
Skötsel och skörd under vintermånaderna
Att skörda kål under vintern kräver lite mer eftertanke än under sommaren för att inte skada plantan eller försämra kvaliteten. Man bör undvika att hantera plantorna när de är helt genomfrusna, eftersom bladen då är extremt spröda och lätt bryts sönder. Det bästa är att skörda under en mildvädersperiod när växtvävnaden har mjuknat något. Om man måste skörda i kyla bör man använda en mycket vass kniv och vara så varsam som möjligt.
När man skördar grönkål under vintern är det klokt att bara plocka de blad man behöver för stunden och låta plantan stå kvar. Så länge tillväxtpunkten i mitten är oskadd kan plantan fortsätta att leva och till och med producera nya små blad under milda perioder. För brysselkål börjar man skörden nerifrån och rör sig uppåt längs stammen allteftersom huvudena blir klara. Detta gör att plantan kan fortsätta att försörja de övre, mindre huvudena med den energi som finns kvar.
Fåglar, särskilt duvor och fasaner, kan bli ett problem för övervintrande kål när annan mat blir sällsynt i naturen. De kan snabbt äta upp stora mängder av de gröna bladen om de får chansen. Att ha ett nät över sina odlingar även under vintern kan vara nödvändigt för att få behålla skörden för sig själv. Man bör dock se till att nätet är ordentligt monterat så att det inte tyngs ner av snö och skadar plantorna under.
När våren närmar sig börjar de övervintrande plantorna ofta skjuta fart igen så snart ljuset återvänder. Det är då dags att se över dem och ta bort eventuella blad som tagit skada under vintern. Om man inte ska ta fröer bör man skörda de sista resterna innan plantan går i blom, eftersom smaken förändras och bladen blir beskare när blomstängeln börjar växa. Att lyckas med övervintring ger en fantastisk start på trädgårdsåret och fyller gapet innan vårens första primörer är klara.
Jordens återhämtning efter vintern
Marken där kålen har stått över vintern behöver särskild omsorg när våren väl kommer och plantorna har skördats eller tagits bort. Eftersom kål är så näringskrävande är jorden ofta ganska utarmad på kväve och andra lättillgängliga mineraler. Det är viktigt att tillföra ny kompost eller gödsel innan man sår eller planterar nästa gröda på ytan. Genom att återföra organiskt material hjälper man jorden att bygga upp sin struktur och sin biologiska aktivitet igen.
Man bör också vara uppmärksam på att kålrester som lämnas kvar kan härbärgera sjukdomar och skadedjur. Om man märker tecken på angrepp är det viktigt att städa upp noggrant och inte lämna några rötter eller stammar kvar i jorden. En noggrann genomgång av odlingsytan under tidig vår minskar risken för att problem förs vidare till nästa säsong. Att låta jorden vila från kålväxter genom en god växtföljd är som tidigare nämnts den mest hållbara strategin.
Vinterväta kan ibland göra jorden kompakt och syrefattig, vilket inte är bra för det mikrobiella livet. När jorden har torkat upp tillräckligt kan man försiktigt luckra ytan med en grep för att släppa ner luft utan att störa jordlagren för mycket. Detta påskyndar uppvärmningen av jorden och gör den redo för nya frön eller plantor. En välskött vinterodling lämnar efter sig en jord som har varit aktiv längre och som snabbt kan komma igång igen.
Att reflektera över hur övervintringen fungerade är en viktig del i att bli en bättre odlare. Vilka sorter klarade sig bäst och var i trädgården var skyddet mest effektivt? Genom att föra anteckningar kan man finjustera sina metoder år för år och skapa en alltmer robust vinterträdgård. Kål är verkligen en av de mest tacksamma grödorna att arbeta med för den som vill utmana de traditionella gränserna för odlingssäsongen.