En lyckad etablering av japanskt blodgräs börjar med en varm växtplats, genomsläpplig jord och en planta med ett friskt rotsystem. Gräset kan planteras både i rabatt och i rymliga krukor, men rötterna får aldrig bli stående i vatten. Förökning sker säkrast genom delning, eftersom nya plantor då behåller moderplantans dekorativa färgegenskaper. Noggrann eftervård under den första säsongen avgör hur snabbt plantan utvecklas till en tät och stabil tuva.
Förberedelse av växtplatsen
Planteringsområdet bör förberedas över en större yta än själva rotklumpen. Genom att lossa jorden både på djupet och åt sidorna får de nya rötterna lättare att växa ut. Kompakterade lager måste brytas upp så att vatten inte samlas under plantan. Jorden ska kännas smulig och luftig efter bearbetningen.
I tung jord kan planteringsplatsen höjas något över den omgivande marknivån. Detta gör att regnvatten rinner bort snabbare, särskilt under höst och vinter. Grov kompost och grus kan blandas in för att förbättra strukturen. Ett separat lager av fint grus längst ner i en tät planteringsgrop löser däremot sällan grundproblemet och kan i vissa fall skapa en vattenficka.
Sandig jord behöver förbättras med välbrunnen kompost eller annan stabil mull. Syftet är att öka jordens förmåga att hålla kvar både vatten och näring. Förbättringsmaterialet ska blandas in jämnt och inte bara placeras runt rotklumpen. En jämnt uppbyggd jordprofil gör det lättare för rötterna att lämna planteringsgropen.
Flerårigt rotogräs bör avlägsnas innan planteringen genomförs. När gräset väl har etablerat sig blir det svårare att rensa utan att störa dess underjordiska delar. Om platsen tidigare varit bevuxen med aggressiva ogräs kan förberedelsen behöva börja en säsong i förväg. En ren planteringsyta minskar konkurrensen under den känsliga etableringsfasen.
Själva planteringen
Våren är vanligtvis den säkraste planteringsperioden i områden med kalla vintrar. Då får plantan en hel växtsäsong på sig att bilda nya rötter före nästa frostperiod. I milda områden kan plantering även ske under tidig höst. Sen höstplantering bör undvikas där marken snabbt blir kall och blöt.
Rotklumpen ska vara genomfuktad före planteringen. En torr krukodlad planta kan sänkas ned i vatten tills luftbubblorna upphör, men den bör inte lämnas där under lång tid. När krukan tas bort kontrolleras rötterna noggrant. Täta, cirklande rötter kan försiktigt lossas så att de växer ut i den omgivande jorden.
Plantan placeras på ungefär samma djup som den stod i odlingskrukan. Om basen hamnar för djupt ökar risken för röta och svag skottutveckling. Jorden fylls tillbaka i omgångar och trycks varsamt till med händerna. Hård packning bör undvikas eftersom den minskar mängden syre kring rötterna.
Efter planteringen vattnas jorden grundligt så att den sluter sig runt rotklumpen. Vattningen hjälper också till att avslöja om plantan har sjunkit eller hamnat snett. Vid behov justeras nivån innan jorden sätter sig helt. Ett tunt lager organiskt material kan läggas runt plantan, men själva basen ska lämnas fri.
Förökning genom delning
Delning är den mest pålitliga metoden för att få nya plantor med samma röda bladfärg. Arbetet utförs helst på våren när skotten precis börjar visa sig. Jorden är då ofta fuktig och rötterna går lättare att hantera. Plantorna får dessutom hela sommaren på sig att återhämta sig.
En äldre tuva grävs upp med så stor rotklump som möjligt. Spaden förs ned runt plantan på ett tillräckligt avstånd för att inte skära bort alla fina rötter. När tuvan har lyfts kan lös jord skakas av försiktigt. Då blir det enklare att se vilka delar som är friska och lämpliga att plantera om.
Tuvan delas med en ren, skarp spade eller en stabil kniv. Varje ny del måste ha både levande rötter och flera tydliga skott eller tillväxtknoppar. Små fragment utan ordentlig rotmassa torkar lätt ut och etablerar sig långsamt. Kraftiga ytterdelar ger därför oftast bättre resultat än den gamla, glesa mitten.
Gröna eller avvikande partier ska inte användas som förökningsmaterial. De bör i stället sorteras bort fullständigt och hanteras så att de inte kan slå rot på en oönskad plats. De rödfärgade delarna planteras om omedelbart innan rötterna hinner torka. Om arbetet tar tid kan rotbitarna förvaras kortvarigt i skugga under en fuktig duk.
Eftervård av nya plantor
Nydelade plantor behöver jämn fuktighet under de första veckorna. Rotsystemet har blivit reducerat och kan därför inte försörja bladverket lika effektivt som tidigare. Jorden ska hållas lätt fuktig men inte blöt. Daglig kontroll är viktig vid varmt, soligt och blåsigt väder.
En tillfällig lätt skuggning kan användas om delningen har utförts under en ovanligt varm period. Skyddet ska minska den starkaste middagssolen utan att göra platsen permanent mörk. När plantan visar ny tillväxt kan skuggningen tas bort stegvis. På så sätt vänjer sig bladen vid full sol utan kraftig uttorkning.
Stark gödsling direkt efter delning bör undvikas. Nyskadade rötter kan vara känsliga för höga koncentrationer av lättlösliga näringssalter. En liten mängd välbrunnen kompost i jorden är vanligen tillräcklig under den första tiden. Ytterligare näring kan ges först när tydlig ny tillväxt har kommit i gång.
Under den första vintern behöver delade plantor ofta bättre skydd än etablerade exemplar. Ett luftigt täckmaterial kan läggas över rotområdet när marken börjar frysa. I kruka bör plantorna flyttas till en skyddad plats och behållaren isoleras. Vårens överlevnad förbättras framför allt när rötterna hålls relativt torra, stabilt kalla och skyddade från uttorkande vind.
